Alea iacta est

Du vill men kan inte, jag kan men vill inte men gör det ändå, långsamt framför dina ögon, och det bästa med det hela är – du kan inget göra. Bara stå med ett par bakbundna händer och betrakta allt du vill ha åka förbi din nästipp. Men jag är snäll, låter dig lukta och t.o.m smeka din kind emot något du vill ta i, dra i. En teaser bara för att, bara för att du ska veta hur det känns. Bara för att du ska sakna det ännu mer när det sedan är försent. Karameller är inte förevigt, ibland tar dom slut. Ibland spottar jag ut dom innan dom är slut bara för att. Bara för att jag har så många att jag inte behöver suga upp det sista äckliga, som slatten i ölglaset du roffar åt dig när dom andra inte ser. Tror du, men jag vet, att alla vet. Du vill men kan inte, jag kan men vill inte men jag har gjort det ändå, bara för att jag kunde. Smaklöst och jag låter det lilla som finns kvar utav dig glida ut mellan mina läppar och slå i marken, väntandes på att någon ska ta det jag en gång slängt. Som slatten i glaset på bardisken jag lämnade kvar.